Alma Drake

Denna vecka har det som bekant varit fritt fram för folk under 40 år att vaccinera sig på de vårdcentraler de är listade hos. På många platser har vaccinet tagit slut och köerna har ringlat sig långa. Fick via hemsidan reda på att min egen vårdcentral fick en vaccinleverans igår så jag lämnade jobbet lite tidigare idag och infann mig i väntrummet. Två minuters väntan, hann spana in mina medväntare utan framgång - tre familjefäder och en afrikansk kvinna - och fick sedan komma in. Frisk? Listad? Trettio? *stick*. På en minut var det avklarat.

Anser mig därmed vara besprutad. Kom an, snoriga spårvagnsresenärer och giftiga skolbarn! Smitta bäst ni vill. Nu är jag vaccinerad och starkare än någonsin.

Själva sticket kändes inte alls, verkligen inte alls, så den ologiska tanken att hon inte stuckit mig över huvud taget infann sig i huvudet. Sköterskan såg trött ut, det var fredag eftermiddag, säkert har hon haft samma stickpass i flera veckors tid nu. Skulle hon ens märka om hon stack sig själv i tummen istället för mig? Nästa ologiska tanke var att sprutan inte nådde ända in till muskeln där man ju vill att vaccinet ska vila. Tänk om armen var för tjock? Det sprutades kanske bara ut vaccin i fettvävnaden? Typiskt att man ska ha tjockisarmar, får väl försöka förbränna vaccinet kommande veckor så att det inte bli liggande där. Insåg att det säkert används samma standardsprutlängd för långtradarchaffisars biffiga överarmar och lugnade mig tills ologisk tanke # 3 dök upp i huvudet: gjorde hon rent armen med en spritdränkt savett innan sticket? Det måste hon väl ha gjort? Tänk om hon glömde och puttade in hudbakterier tillsammans med vaccinet som nu får ligga och gotta sig därinne och så slutar hela historien i en mystisk spontanamputation när vi närmar oss jul?

Varför denna noja? Jag som känt mig så lugn. Fram tills idag då.